recept på långkål på Wikisource
kortlänk: http://o-x.fr/5erzg
Friday, December 21, 2012
Wednesday, December 12, 2012
L'usage des bleus et des checs restaurant
Il arrive que des checs restaurant font double usage. Une restauration qui normalement ne prenait pas les checs restaurant m'avait laissé entrer et prendre un repas quand même, et quand j'allais payer les 3:80 avec un chec restaurant de 4, j'ai eu le repas sans payer "parce que nous ne les prenons pas de toute façon". Le matin suivant il m'a donné un petit-déjeuner de 3:50 et 0:50 en retour.
Il arrive que je fais de mauvais usage d'un chec restaurant en achetant trop à manger, y compris des sucreries, qui me relèvent après un manque d'énergie (du en partie à des inhospitalités à propos lieux de couchage), mais qui peuvent se trouver en contradiction avec le fonctionnement calme de mes fonctions nutritives ou encore me donner une rage aux dents, en renouvelant une infection de caries.
Il arrive aussi que je fais du bon usage des checs restaurants: par exemple en achetant des fromages bleus et des jus multivitamines.
C'est précisément la combinaison de jus multivitaminés (pour la vitamine C et le bon gout) et des bleus (pour la pénicilline naturelle) que j'ai appliquée en faisant certains achats sur checs restaurant juste avant de me retrouver moins inflammé, mais beaucoup, dans les gencives et pas du tout sensiblement dans les dents.
Ceci est une évidence anecdotique, aux professionnels de pharmacopé, nutrition, odontologie d'évaluer le lien causal ou possiblement une coincidence.
Il ne m'est pas arrivé de laver mes fringues avec un chec restaurant. Ni d'en faire une collection pour rembourser une dette. Mais en attendant, j'aime bien les bleus.
Hans-Georg Lundahl
Bpi, Georges Pompidou
Ste Jeanne de Chantal
12-XII-2012
Si on ne comprend pas de suite, ceci est à comprendre comme un merci à ceux qui m'en ont donné.
Thursday, November 29, 2012
Ce n'est pas - malgré le nom - du hareng saur
Dans le Sud actuel de la Suède, probablement encore aussi dans le Sud historique de la Suède, le mois d'Août nous unit à la Camargue et à la Louisiane: on fête sur des écrévisses.
Dans le Nord, il en est autrement.
Grand pêcheurs de hareng, il est arrivée il y a quelques siècles (effectivement pendant les guerres de Gustave I Wasa) d'avoir trop de hareng pour trop peu de sel. Après quelques mois, on a trouvé que les tonneaux de hareng puaient de la pourriture. Ayant tellement travaillé dur pour avoir toute la quantité de hareng, on n'a pas voulu juste jeter la trouvaille puante. On a essayé, comme un berger qui avait oublié son fromage frais à côté d'un pain qui allait moissir, lui aussi a essayé et inventé le Roquefort. Notre produit à nous, c'est le "surstroemming".
On les achête en boîtes qui sont prêtes à consommer dès qu'elles sont bombées. Alors on va dans la jardin, avec un seau d'eau, on y plonge la boîte, une bonne ouvre-boîtes et ses deux mains. Après on récupère le hareng, pour lequel la pourriture contrôlée équivaut à une cuisson, on le mange avec pain - le fameux pain dit "suédois" ici vient de notre Grand Nord et s'y utilise - et tranches d'oignon cru et tranches de pommes de terre bouillies.
L'Université du Sud, Lund, était à la fois la mienne et celle de quelques Nordistes. Là, un jour j'ai fais cette expérience culinaire étrange. Je prenais peu de hareng, loin de l'ouverture de la boîte, et si quelque chose me genait légèrement c'était que l'oignon était fort. Autrement je ne garantis pas que le goût du même hareng ne m'aurait pas gêné. Nous les Sudistes, en Suède, on mange le hareng très autrement, pour Noël surtout, ou St Jean. Hareng salé (mais correctement salé!) se rince et se mélange avec une préparation de vinaigre.
Une des formes du hareng bien prisées dans le Sud est ce que nous appelons Boeckling. C'est ce qu'appellent les Français Hareng Saur. Et devinez ce que veut dire Surstroemming? Sur=saur. Stroemming=Hareng. Mais ce n'est donc pas du tout la même chose. Si un suédois après de se voir offrir du "hareng saur" dit "non merci", expliquez que ce n'est pas "surströmming", c'est "böckling".
Hans-Georg Lundahl
Bpi Georges Pompidou, Paris
St Saturnin de Toulouse
29-XI-2012
Wiki: Surströmming
Wiki: Hareng Saur
Labels:
fish and shellfish,
fr,
herring,
national customs,
pickled things
Friday, September 7, 2012
Dessiner le haut des tours de l'église
S'asseoir pour les voir d'un seul angle.
Marquer deux points, par exemple les deux sommets de deux poivrières, dont une est à hauteur par exemple égale au bas de la toiture de l'autre vues de votre perspective. Mettre le même angle sur le papier. Le même et surtout ne pas essayer de le corriger d'après la réalité connue mais pas immédiatement vue.
Ajouter détail après détail en référence d'angle vers l'une ou l'autre ou les autres détails déjà dessinés.
Faire attention à ne pas oublier les lumières. J'avais dessiné le haut d'une tour lanterne avec ses deux poivrières, et j'avais oublié la lumière de derrière.
Hans-Georg Lundahl
Médiatèque Musicale
Ste Reine
7-IX-2012
Friday, July 27, 2012
Thank God for Iceberg Salad
Well, the pâté was delicious too (though it's Friday), but ...
... the iceberg salad (which is a kind of lettuce) helped me not to get my fingers soiled when holding the one bread "sandwich"./HGL
Monday, June 4, 2012
Monday, April 30, 2012
embroidery
a) sew the letters in simple stitches back and forth - tack and then tack back to fill in the gaps b) decorate letters with the stitches that you also use for buttonholes - so called buttonhole stitches so far for the picture above c) sew the thing onto a garment - a coat or something - or some bag
|
Friday, February 24, 2012
Vasslan då?
Brödbak:
Blanda fingervarm eller åtminstone rumsvarm vätska och jäst. Blanda i oljan. Knåda ihop mjölet med detta, låt jäsa under duk och utan drag i 45 minuter, knåda igen, fixa bröden dela upp i två bröd (t ex utkaflade, hoprullade, skurna i toppen), sätt in i ugnen (med vatten-glas om skorpan skall bli mjuk), sänk till 200° efter tio minuter, grädda tio minuter till (vill jag minnas, colla gerna upp det).
Olja i deg kan ersättas af mjöl på plåt.
Mesost?
När vasslan har skilts från kaseinet medelst syran i yoghurt eller fil, är vasslan sur. Icke riktigt smaken i svensk mesost. Kan dock fixas, om grädde blandas i. Jag kan ej receptet, men principen är att koka ihop vasslan, tils den blir tjockare och tjockare och till slut stelnar om den kallnar.
Dryck?
Näringsdrinkar i sjukhus med protein, äro ofta baserade på just "mjölkserum"=vassla./HGL
*Önskar jag vetat det knepet innan jag lemnade landet.
- Ugn 250 °
- ett glas vatten att ställa i ugnen (så blir skorpan mjukare)*
- 1/2 liter vätska, vill jag minnas, och vassla går bra!
- 45 g jäst
- matsked olja
- 1400 g hvetemjöl (evt grahams, eller råg)
- knifsudd salt
Blanda fingervarm eller åtminstone rumsvarm vätska och jäst. Blanda i oljan. Knåda ihop mjölet med detta, låt jäsa under duk och utan drag i 45 minuter, knåda igen, fixa bröden dela upp i två bröd (t ex utkaflade, hoprullade, skurna i toppen), sätt in i ugnen (med vatten-glas om skorpan skall bli mjuk), sänk till 200° efter tio minuter, grädda tio minuter till (vill jag minnas, colla gerna upp det).
Olja i deg kan ersättas af mjöl på plåt.
Mesost?
När vasslan har skilts från kaseinet medelst syran i yoghurt eller fil, är vasslan sur. Icke riktigt smaken i svensk mesost. Kan dock fixas, om grädde blandas i. Jag kan ej receptet, men principen är att koka ihop vasslan, tils den blir tjockare och tjockare och till slut stelnar om den kallnar.
Dryck?
Näringsdrinkar i sjukhus med protein, äro ofta baserade på just "mjölkserum"=vassla./HGL
*Önskar jag vetat det knepet innan jag lemnade landet.
Labels:
bread - butter - and greene cheese,
dairy,
sv
Ost till Påsk?
Troligen kommer hårda gula ostar från påskfastan. I antiken funnos bara hvita lösa ostar.
Här är i a f ett recept på cummin-ost. Börja gerna med att göra ostformen för lagringen.
Ostmassa:
Värm mjölken till kokpunkt, tag af plattan, häll i yoghurt tils mjölken börjar delas upp i hvita tjocka saker och mörk vassla (kan räcka med mindre yoghurt än hela litern, rör i hvart fall om hela tiden).
Första bearbetning:
Tillsatserna bestå af
Redskapen äro
Lägg duken i silen ofvan en behållare. Häll öfver innehållet i kastrullen, det mesta af vasslan rinner snabbt ned men något är qvar i osten. Samla duken öfver osten, så den blir som i en påse, vrid ur. Öppna duken och rör om med knif eller sked. Repetera. När det slutat rinna, öppna duken öfver skålen, och tippa ned osten i den, skrapa ur duken (med knif eller sked). Sedan blandas ostmassan med cummin och litet salt.
Lagring:
Mjölktetran bör första skäras till en ostform - innan hela tillagningen börjar. Skär af topp och botten. Platta till och skär af rakt - annars rinner ost ut genom ojemnheten. Stick springor med knifven, så att vassla kan rinna ut. Många springor.
När osten är klar för lagring, sätter du upp ostformen på fatet, skyfflar ned osten och trycker till. In i kylskåpet.
De första dagarne måste vassla hällas af från fatet - ca en gg om dagen. Sedan kan man taga bort ostformen. På en vecka har du en fast hvit ost, med ngt gula kanter. Om du vill undvika gula kanter häller du ngt olja i fatet och vänder osten i den.
Nå, jag sade att fasta gula ostar troligen kommer från tiden då mjölk och ost ej fick ätas mellan Askonsdag och Påsknatt. Korna skulle - i hvart fall i vissa fall (men grekerna läto nog kalfvarne dricka all mjölk under den tiden) - mjölkas i alla fall, och ost var enda sättet att spara mjölk så länge. Har ingen aning om huru cumminosten blir på sex veckor, har aldrig sparat den så länge./HGL
Här är i a f ett recept på cummin-ost. Börja gerna med att göra ostformen för lagringen.
Ostmassa:
- Två liter mjölk.
- En liter yoghurt.
Värm mjölken till kokpunkt, tag af plattan, häll i yoghurt tils mjölken börjar delas upp i hvita tjocka saker och mörk vassla (kan räcka med mindre yoghurt än hela litern, rör i hvart fall om hela tiden).
Första bearbetning:
Tillsatserna bestå af
- litet salt, och
- litet cummin - eller intet så litet, beroende på smak.
Redskapen äro
- Sil (stor),
- duk (linnehandduk fungerar bra),
- behållare för att samla vasslan (om man vill bruka den),
- knif eller sked,
- skål att samla ostmassan i.
Lägg duken i silen ofvan en behållare. Häll öfver innehållet i kastrullen, det mesta af vasslan rinner snabbt ned men något är qvar i osten. Samla duken öfver osten, så den blir som i en påse, vrid ur. Öppna duken och rör om med knif eller sked. Repetera. När det slutat rinna, öppna duken öfver skålen, och tippa ned osten i den, skrapa ur duken (med knif eller sked). Sedan blandas ostmassan med cummin och litet salt.
Lagring:
- Fat/tallrik.
- Ostform af mjölktetra.
Mjölktetran bör första skäras till en ostform - innan hela tillagningen börjar. Skär af topp och botten. Platta till och skär af rakt - annars rinner ost ut genom ojemnheten. Stick springor med knifven, så att vassla kan rinna ut. Många springor.
När osten är klar för lagring, sätter du upp ostformen på fatet, skyfflar ned osten och trycker till. In i kylskåpet.
De första dagarne måste vassla hällas af från fatet - ca en gg om dagen. Sedan kan man taga bort ostformen. På en vecka har du en fast hvit ost, med ngt gula kanter. Om du vill undvika gula kanter häller du ngt olja i fatet och vänder osten i den.
Nå, jag sade att fasta gula ostar troligen kommer från tiden då mjölk och ost ej fick ätas mellan Askonsdag och Påsknatt. Korna skulle - i hvart fall i vissa fall (men grekerna läto nog kalfvarne dricka all mjölk under den tiden) - mjölkas i alla fall, och ost var enda sättet att spara mjölk så länge. Har ingen aning om huru cumminosten blir på sex veckor, har aldrig sparat den så länge./HGL
Subscribe to:
Posts (Atom)